Fixa allt med inget
Som långfärdsseglare måste man vara mer eller mindre oberoende av land. Inte bara med el, vatten och bränsle, men också med reservdelar och reparationer.
Andra natten från Gran Canaria till Kap Verde gick både vindrodret och autopiloten sönder. Jag var tvungen att ta rorkulten medan vi funderade på vad vi skulle göra. Det var mörkt i sittbrunnen. Vågorna som den 18 m/s vinden byggde upp kändes som små berg. Att behöva styra båten själv, dag och natt, i fem eller sex dagar verkade överväldigande.
Det var garanti på autopiloten, men vad hjälper det när man mitt i natten seglar i kuling längs kusten av Afrika? Vindrodret krävde en svets, och det är en av de få verktyg vi inte har på Anna Lisa. Jag var tvungen att omvandla salongsbordet till en skakig arbetsbänk för att försöka reparera autopiloten. Det lyckades, och det fungerade utan problem tills ankarkättingen skallrade ur klyssen och ner på botten av hamnen i Palmeira, Ilha do Sal.
Marinbutik på Kap Verde. Det fanns mest bildäck.
Som för långfärdsseglare är pengarna små i Kap Verde. Men utan möjlighet att köpa nytt blir de till skickliga hantverkare. De kan fixa allt med inget - både Kape Verdeanere och långfärdsseglare.
På hamnen frågar jag på en blandning av spanska, portugisiska och engelska några pojkar om de vet någon som kan svetsa. De diskuterar livligt och gestikulerar på ett rytmisk sätt som passar bra till deras sjungande kreolska språk. Så drar de mig upp i staden. Vi passerar det ljusblå huset som är polisen och det orange huset där det finns en gammaldags affär som den på Saltkråkan. Så passerar vi huvudgatan där det bara kommer ett dussin tals bilar varje timme. Några kvarter bort passerar vi en krog som är tom, men som ändå fylls med musiken från en sorgsen gitarr. Till slut kommer vi fram till en rostig container. Bredvid har en man precis lyft toppen av motorn på en Citroen Berlingo som jag gissar aldrig skulle gå igenom en svensk besiktning.
Duktig svetsare.
Med gester visar jag vad jag vill ha svetsat. Trots språkbarriären förstår han omedelbart vad som ska göras. Från containern, som visar sig vara en verkstad, drar han en sladd tvärs över gatan och hanterar vinkelkapen, borrmaskinen och svetsanläggningen på ett så professionellt sätt att jag skulle våga använda honom som tandläkare. Hans timtaxa är lyckligtvis lite lägre än min tandläkares och han vill bara ha ungefär 40:- kr för sitt arbete. Det finns lyckligtvis utrymme i vår låga budget för att klara det.
Kap Verde är full av trevliga människor.
Med en fungerande självstyrning kan vi nu nästan lukta palmöarna som vi kommer att nå efter 2100 sm segling över Atlanten. Vi behöver bara lite mer tid för att njuta av de varma och vänliga människorna som vi möter på Kap Verde innan vi fortsätter.
PS: När vi kom fram fick vi utan problem en ny autopilot på garantin! DS
Det kommer ändå inte många bilar, och då kan gatan ju vara riggverkstad.
Färgrik polisstation.